Idag skulle Johnathan ha fyllt 10 år…

Det är fortfarande hans födelsedag, men det finns inget att fira längre. Denna glädjens dag har bara blivit tung och jobbig, ingen att köpa presenter till, ingen att baka kakor och tårta till.

Jag kommer ihåg hans sista födelsedag då han fyllde 5 år, då bakade vi en ”prins-tårta” till honom. (För en kille kunde ju inte ha en prinsess-tårta heller).

Vi ska äta pannkaka till middag idag, för det var något som Jonathan gillade. Han hade sylt på och sedan rullade han ihop dom och åt med händerna. För mig känns det viktigt att göra saker som Jonathan gillade, dels för att jag tids nog själv skulle glömma bort det, men också för att han ska leva vidare i minnet hos sina syskon.

Sedan åker vi till graven för att göra höstfint och tända ljus. Så fel det känns att behöva åka till en grav på sitt barns födelsedag, men vi har ju inte så mycket val…

//Birgitta, Jonathans mamma