Skriv ett nytt inlägg i gästboken

 
 
 
 
 
 
 
Fält markerade med * är obligatoriska.
Din e-postadress kommer inte att publiceras.
Det är möjligt att ditt inlägg endast kommer visas gästboken när vi har granskat det.
Vi förbehåller oss rätten att redigera, ta bort eller inte publicera inlägg.
135 inlägg.
Kicki Kicki skrev den 3 september, 2020 kl. 08:01
Tittar på bilder och minns alla fina stunder. ❤Ditt leende gick rätt in i hjärtat, alltid så glad och med glimten i ögat. Saknar dig ❤😭🦋
Svar från admin: Birgitta Nordström
Ja, man minns det som varit med ett leende och saknar det som aldrig blev med tårar ❤
Ulrika Ulrika från Sörberge skrev den 14 oktober, 2019 kl. 21:18
Tittar på foton, läser och minns.
Glädje och sorg.
Många kramar till er.
Svar från admin: Birgitta Nordström
Kram min vän <3
Janita Janita från Varberg skrev den 14 oktober, 2019 kl. 19:51
Drygt 14 år sedan Jonathan lämnade oss alla och framförallt er hans fina familj ❤️ Det var ett tag sedan jag var här inne och kollade igenom text och bilder, det är så fint gjort! Den här sidan är så otroligt fin och man kan inte hålla tillbaka tårarna, så många fina minnen som kommer fram.
Jonathan finns alltid nära i tanke och hjärta, han kommer aldrig bli bortglömd! Många kramar till er alla i familjen ❤️
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för att du tittade in och skrev några rader. Det är likadant för mig när jag är inne på den här sidan, det rinner tårar för saknaden samtidigt som det även kommer leenden för alla glada minnen man har.
Kram <3
Anna Anna från Hudiksvall skrev den 25 maj, 2017 kl. 22:23
Jag blev så otroligt rörd över detta fina sätt att hedra och sörja er Jonathan. Det gör ont bara att läsa, vilken bottenlös sorg! Vi har också förlorat ett barn i vår familj. Det är en sorg som inte bryr sig om tid och rum. Jag vill förmedla till er den värme och det deltagande jag kände av att få ta del av er förlust.
Varma kramar
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket för dina värmande ord Anna!
Sänder en varm kram tillbaka till dig och din familj <3
Magnus, www.alishasminne.se (kommer snart) Magnus, www.alishasminne.se (kommer snart) från Malmö skrev den 6 november, 2015 kl. 13:56
Hej,
Satt och kollade runt om minnessidor och trillade över denna.
Mycket fin sida ni har gjort om Jonathan, den berör verkligen mitt hjärta!
Min dotter blev endast 8 år pga brister i sjukvården.
Många tankar till er och alla andra
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Magnus!
Kram//Birgitta
Joakim Joakim från North Carolina, USA skrev den 12 juli, 2015 kl. 03:38
Hej! Jag snubblade in på denna sida då jag läste om en sedan länge avliden hockeykompis. Jag vill bara skicka er en kram och massor av kärlek. Ni har verkligen en gjort en fin sida till er sons minne.
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Joakim!
Kram//Birgitta
Klasskompis från sexårs Klasskompis från sexårs skrev den 19 januari, 2015 kl. 21:55
Han är inte bortglömd Jonathan<3 Gick i sexårs med honom så fin kille!:) ville bara titta in och skriva något. Väldigt fin sida ni gjort om Jonathan! Kram!<3
Svar från admin: Birgitta Nordström
Åh, tack för dina ord! Att han inte är bortglömd fast det har gått nästan 10 år sedan ni gick tillsammans i sexårs känns fint att läsa. Det värmer mitt hjärta mer än du kan ana <3
Kram//Birgitta
Lena Lena från Stockholm skrev den 10 juli, 2014 kl. 18:42
Vilken fin sida om er Jonathan, Jag vill skicka en kram till er.
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Lena!
Kram//Birgitta
Nina Nina från Sörberge skrev den 6 mars, 2014 kl. 11:10
Sedan vår dotter Louise började på Noten 2008 har jag hört talas om Jonathan. Hans minne lever kvar, det ska ni veta. Otroligt fin sida med många tänkvärda ord. Ni påminner många läsare om att fånga dagen och uppskatta det fina vi har. Fortsätt kämpa!
Svar från admin: Birgitta Nordström
Åh, vad glad och rörd jag blir när du skriver att Jonathans minne lever kvar.
Och om denna sida kan få människor att värdesätta det de har så värmer det mitt hjärta.
Kram//Birgitta
Jessica Jäger Jessica Jäger från Vallentuna skrev den 10 februari, 2014 kl. 11:34
Jag sökte efter sångtexten till "Jag ser" som jag ska sjunga på en begravning och kom in på er sida. Jag har sjungit på begravningar av barn som dött i olyckor och de barnen och familjerna bär jag med mig för alltid inombords. Jag berördes av era berättelser också. Jag beklagar verkligen. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag förlorade min son.
Varma tankar och kärlek till er! Fortsätt prata om Jonathan, låt honom leva med er.
Varma hälsningar
Jessica
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för dina varma tankar och hälsningar!
Kram//Birgitta
Mia Mia från Västerås skrev den 4 november, 2013 kl. 16:15
Kom in på er sida av en slump då jag sökte efter en berättelse. Blev berörd av er fina sida och kunde inte sluta läsa, brottas själv med förlusten av min syster, så många tårar har runnit medans jag läst och jag känner igen mig i så mycket som ni skriver.
Jag sänder många styrkekramar till er
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för styrkekramarna och att du skrev en rad här!
Kram//Birgitta
Mormor & morfar Mormor & morfar skrev den 29 september, 2013 kl. 15:38
Vi satt ute och grillade korv och kom fram till att Jonathan skulle ha tyckt att det varit både roligt och gott. Vi tänker på dig idag på din 14 årsdag.
Kramar från oss.
Svar från admin: Birgitta Nordström
Det är jag också övertygad om att han hade tyckt!
Kram//Birgitta
Roger Roger från Märsta skrev den 14 augusti, 2013 kl. 11:08
Hej! Kom också in på sidan av en slump. Har läst den och vill sända styrkekramar till er alla.
Roger
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Roger 🙂
Mia Kronvall Mia Kronvall från Lund skrev den 14 maj, 2013 kl. 09:39
Hej hela familjen! Jag råkade komma in på er sida när jag sökte efter annan information. Så vacker minnessida, allt är så fint skrivet! Jag önskar jag kunde göra något för er, vilken mardröm!
Kram från Mia, en vanlig mamma
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för att du skrev en rad här på Jonathans minnessida.
Kram//Birgitta
Jenny Lundblad Jenny Lundblad från Sollentuna skrev den 29 april, 2013 kl. 18:33
Hej! Jag känner inte er alls och kom in på er fina sida eftersom jag sökte en bok. Tårarna rinner och jag sänder er många och varma omfamningar från en medmänniska. Inga ord räcker till, jag kände bara att jag ville berätta för er att jag känner med er och er fina sida berör på djupet.
Många kramar från Jenny
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för din omtanke Jenny!
Kram//Birgitta
Niklas Niklas skrev den 16 oktober, 2012 kl. 12:51
Av en slump kom jag in på den här sidan och kände direkt att jag ville läsa mer och mer. Jag är säker på att Jonathan är lycklig över den kärlek ni visar. Han är aldrig ensam!
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Niklas!
Kram//Birgitta
Jenny Jenny från Uppsala skrev den 28 september, 2012 kl. 21:45
Sänder er många kramar från uppsala. jag beklagar verkligen sorgen. jag vet hur svårt det är det ni går igenom. blev påmind om min syster som förlorade en son för fyra år sen. jag fick tårar i ögonen så fort jag läste igenom eran hemsida. hela igår kände jag mig jätte ledsen. ni har gjort en fin sida för Jonathan. han är säkert stolt över er. allt du skrev berörde mig också väldigt mycket. tänkter på er. kramar
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för dina värmande tankar och kramar Jenny!
KRAM//Birgitta
Barbro Marklund Barbro Marklund från Piteå skrev den 10 augusti, 2012 kl. 01:53
Hej! Känner inte dig, men känner så väl igen din smärta och sorg. Miste min älskade dotter Marie 12/5 2011 26 år gammal. Sorgen är såå svår, men när jag mår som mest dåligt försöker jag tänka att "det hade inte Marie velat" Att hennes mamma skulle må dåligt, även om hon förstås förstår varför. Hon hade velat att jag hade kunnat gå vidare med livet, men gudarna ska veta att det är inte lätt. saknar henne så oerhört mycket!!!
Kram / Barbro
Svar från admin: Birgitta Nordström
Hej Barbro! Vi försöker alla "gå vidare" på vårt eget sätt, men som sagt lätt är det inte. Och även om vi vet att våra barn inte vill att vi ska vara ledsen och må dåligt så kan vi inte låtsas må bättre än vad vi gör. Sorgen tar tid och det måste den få göra! Hoppas att du får stöd från familj och vänner men även professionell hjälp om du behöver, det är svårt att klara ett sånt här trauma på egen hand. KRAM//Birgitta
Monica Monica från Vetlanda skrev den 1 juli, 2012 kl. 11:40
Googlade efter "sagan om tvillingarna" och det ledde mig till er sida. Läser lite och blir oerhört berörd. Som förälder är det ju verkligen det där man aldrig tror ska kunna hända ens barn. Jag läser och gråter och tänker på hur starka - och säkert många gånger också väldigt svaga - ni varit. Varmaste och hjärtligaste hälsningarna från en som ni inte känner men som känner väldigt mycket med er!
Kramar från Småland//Monica
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för ditt inlägg och din omtanke Monica! Det som hände oss tror man bara ska hända andra, men så är det inte... Många säger att vi är starka, men jag vet inte riktigt vad som menas med det. Vi kan inte förändra det som har hänt och vi försöker så gott vi kan att få ett så bra liv som möjligt för oss själva och de 2 barn vi har kvar i livet. Men jag skulle ljuga om jag sa att det är lätt, många gånger känns livet oerhört tungt men tillsammans kan man hjälpas åt. Ett vänligt ord, en kram, ett omtänksamt inlägg på denna sida gör att det går att klara ännu en dag! KRAM//Birgitta
Rantamor, http://rantamor.blogspot.com/ Rantamor, http://rantamor.blogspot.com/ från Nordmaling skrev den 22 oktober, 2011 kl. 22:28
Hej Birgitta och Örjan...
hittade igen in till er minnessida över er kära son som så tragiskt dog...
så vackert att ha en minnessida att komma tillbaka till för er och för alla som saknar honom.
Känner så för dig Birgitta...
av hela mitt hjärta...
styrkekramar i massor..
Kommer så ihåg dig från fotbollstiden...
vi borde ordna en träff...med alla tjejer...
vore så kul...
Kramar till dig...och hälsa dina föräldrar.....
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för din omtanke! Fotbollstiden känns som ett annat liv, men jag tänker tillbaka på den med glädje. Jag har också tänkt att det vore jätteroligt att träffas, hade gärna hjälpt till att ordna något om jag hade haft ork, jag har lite ont om den varan just nu... KRAM//Birgitta
Maria Maria från Östersund skrev den 12 oktober, 2011 kl. 15:00
Som flera här har skrivit; jag hamnade på den här sidan av en slump, för att en vän nämnt dikten "Att vara stark"...
Kunde inte slita mig från den fina sidan, med allt vackert skrivet och foton på er jättefina son. Tårarna rinner, trots att ni är en familj jag inte känner, och trots att jag själv sluppit uppleva det ni har upplevt. Kanske det räcker med att vara en fyrabarnsmamma, och leva i vetskapen om att det KAN hända, vilken dag som helst, som gör att det blir så känslosamt...
Jag önskar er styrka och lycka
/ Maria
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Maria! Ta hand om din familj, vi vet aldrig vad som händer imorgon. KRAM//Birgitta
Malin Malin skrev den 3 oktober, 2011 kl. 22:41
Hamnade på den här sidan av en slump då jag sökte på dikten "Att vara stark". Ville bara säga att jag blev väldigt berörd av att läsa om det ni gått igenom. Vilken oerhört fin son ni hade äran att få lära känna. Förstår att sorgen måste vara bottenlös...Har själv en 7-årig son och en 5-årig dotter och bara tanken att förlora dem...nej, det går inte ens att föreställa sig. Minns ännu mycket starkt min kusin Emil, som dog när han var 7 år. Saknaden är fortfarande enorm. Jag ska skänka er och Jonathan en extra tanke ikväll... Skickar er en fin låt, "Vi ska ses igen" http://www.youtube.com/watch?v=5rfVgwJEaRc
Kramar från Malin i Linköping
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för ditt inlägg här på sidan! Nej, det går verkligen inte att föreställa sig hur det är att mista sitt barn. När jag tänker på mina andra 2 barn så känns det som om jag inte skulle klara om något hände dom. Men tydligen klarar människan av mer än man tror och när man har hamnat i den situationen så har man inte så mycket val... Tack för den fina låten Malin! KRAM //Birgitta
Kicki Kicki skrev den 30 september, 2011 kl. 21:19
Jag saknar dig!! <3<3
Kicki & Lars Kicki & Lars skrev den 29 september, 2011 kl. 22:46
Har varit hos er i tanken hela dagen <3 kram. Tårarna bara rinner :'( vi saknar honom så mycket. Vi tänder ljus och tänker extra mycket på er och Jonathan idag. Pratade mad Alexander om Jonathan och att det var hans födelsedag idag. Storkram till er
Svar från admin: Birgitta Nordström
TACK för ditt inlägg här på sidan och för era värmande tankar på Jonathans födelsedag idag. <3 KRAM
Ulrika & Sputte Ulrika & Sputte skrev den 3 september, 2011 kl. 22:44
Vi beundrar eran styrka att hjälpa andra i sin sorg. Vi tänder ett ljus och tänker på Jonathan och er idag. Kramar
Svar från admin: Birgitta Nordström
Jag kan inte se någon mening med att Jonathan skulle dö, men eftersom jag inte kan förändra det så försöker jag göra något meningsfullt av det!! Genom att finnas till för andra i föräldraföreningen Febe får mitt liv mer mening! KRAM //Birgitta
Janita, moster Janita, moster skrev den 3 september, 2011 kl. 20:13
Bamsekramar till er alla idag!!!
Har tänt ljus för Jonathan idag och suttit och tittat på bilderna. Tårarna rinner och man är så ledsen, men samtidigt är det så underbart att se bilderna och man är så glad att man fick lära känna denna solstråle och charmtroll <3
Extra varma kramar till er idag! <3 <3 <3
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack snälla! Kramar och samtal värmer mycket! KRAM //Birgitta
Carola & Johan Carola & Johan skrev den 3 september, 2011 kl. 11:44
"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer"
En dikt jag hittat på nätet och som stämmer oerhört mycket. Du är alltid saknad Jonathan. Minnet av dig lever kvar.
Kramar från Carola Johan Maja & Oscar
Svar från admin: Birgitta Nordström
TACK! Det är en väldigt fin dikt av Alf Henriksson som stämmer väldigt bra. KRAM //Birgitta
Marina, http://hem.passagen.se/yamahatjej/ Marina, http://hem.passagen.se/yamahatjej/ skrev den 26 mars, 2011 kl. 10:46
Hej
En fantastiskt fin minnessida och beklagar den sorg. Förstår att det känns oerhört jobbigt och tungt. Ni finns på min minnessida. Önskar er en fin Lördag.
Min hemsida är: http://hem.passagen.se/yamahatjej/
Kram och vänliga hälsningar Marina
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Marina! KRAM //Birgitta
Linda Linda från Sundsvall skrev den 22 mars, 2011 kl. 11:03
Sänder er en stor kram! Beklagar den sorg ni har gått igenom och går igenom än! Jättefin sida som berörde mig väldigt mycket.
Kram från en annan änglamamma
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för att du har titta in här och skrivit några rader. Sänder en stykekram tillbaka till dig Linda! KRAM //Birgitta
Ulrika Ulrika från Uppsala skrev den 8 mars, 2011 kl. 22:28
Vilken otroligt fin sida ni skapat. Jonathan skulle vara stolt över den och över er. Härligt att ni belyser honom och gör honom levande. Jag jobbar m föräldrar som förlorar/förlorat sitt barn. Är imponerad av er förmåga att våga sörja...Kämpa på...
KRAM
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket för ditt inlägg, det värmer verkligen! KRAM
Tomas Tomas skrev den 20 januari, 2011 kl. 23:32
Sitter och läser och tårarna trillar ner för kinderna. Våran dotter fyller 6 år om några dagar, lika liten som Jonathan var vid olyckan...
Kan inte ens föreställa mig den sorg och smärta som drabbat er.
Önskar er all lycka i framtiden, ni har fått er beskärda del av sorg med råge.
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för ditt inlägg här i gästboken Tomas. Nej, det går inte att föreställa sig hur det är om man inte själv har varit med om det och man vet aldrig när man kan drabbas. För oss kom det som en blixt från en klarblå himmel. Så ta vara på livet och krama om din dotter lite extra. KRAM //Birgitta
Marlene Marlene skrev den 3 oktober, 2010 kl. 17:32
Hamnar här av en slump eller kanske inte. Sökte på dikten "Att vara stark".
Har genomgått en hel del svårigheter under året, men dock inte det värsta som kan hända. Att mista sitt barn.
I kväll tänder jag ljuset ute på gården som vanligt, men skänker en tanke till er och Jonathan.
Å så kramas jag min egen son lite extra.
Styrkekramar till er.
Ni träffar honom sen.
När ni levt färdigt.
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tycker inte man ska behöva "tävla" i sorg, det är mycket som är jobbigt i livet, utan att det behöver vara det "värsta"... Syrkekramar till dig också!!
Ulrika, Patrik, Emil & Markus Ulrika, Patrik, Emil & Markus skrev den 29 september, 2010 kl. 23:26
Ikväll har Emil och Markus tänt ett varsitt ljus för Jonathan och vi har pratat en del minnen. Vi tänker på er!
Bamsekram från oss!
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket min vän!! KRAM till er! //Birgitta
Moster Janita Moster Janita skrev den 29 september, 2010 kl. 22:58
Idag borde ha varit en dag som vi skulle samlats vid telefonen för att sjunga & gratulera en underbar kille som skulle fylla 11 år. Istället får vi tända ljus vid ett fotografi av en liten kille som lämnat oss men som satt djupa spår i våra hjärtan. Han lämnade ingen oberörd. Jonathan du är SÅ saknad.
Man tänker varför? hur ofta som helst men får inget svar. Men minnena kan ingen ta ifrån oss!
Kramar till min kära syster med familj
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för ditt inlägg kära syster. Ja, de minnen vi har är oerhört värdefulla! KRAM
Alexandra, kusin - alexandrasohlin.blogg.se Alexandra, kusin - alexandrasohlin.blogg.se skrev den 29 september, 2010 kl. 13:47
Tårarna rinner helt okontrollerat ner för mina kinder och alla tankar går till dig på din födelsedag, älskling. jag hade önskat att du var här på jorden idag och kunde blåsa ut dina elva ljus på tårtan. det är inte rättvist. vi saknar dig underbara kusin och alla älskar dig så fruktansvärt mycket! alla tankar kommer på en och samma gång en dag som denna och det är det som gör det extra svårt.
Jag önskar att du hade varit här hos oss idag Jonte, och att jag hade makt till att ändra det förflutna.. isåfall hade denna dagen sett betydligt mer annorlunda ut.
Nu står hundarna vid mina ben och vill trösta mig och ta bort tårarna från mina kinder. du hade älskat Ice om du hade träffat honom, det är jag säker på, och han hade älskat dig tillbaka.
Kramar till er alla! <3
Svar från admin: Birgitta Nordström
Ja, vi är många som skulle ha velat att det var annorlunda, så att vi kunde ha firat vår 11-åring med tårta, paket och massor av kramar!!! KRAM till dig Alexandra
Kicki & Lars Kicki & Lars skrev den 29 september, 2010 kl. 11:05
Idag skulle vi har firat din 11-årsdag önskar det var sant så vi kunde få se ditt underbara sittsamma leende. Vi saknar dig så, så mycket. Tårarna rinner ner från mina kinder :'( Tänker ofta på vad roligt du och din kusiner skulle ha haft tillsammans. Sänder många tankar och styrkekramar till er Birgitta, Örjan, Caroline och Oliver
Vi tänder ljus så vi kanske ses KRAM
Svar från admin: Birgitta Nordström
Ett kalas med alla kusiner, övrig släkt och vänner är vad man önskar det skulle ha varit ikväll, inte att behöva gå till en grav. KRAM
Mormor & morfar Mormor & morfar skrev den 29 september, 2010 kl. 08:38
Idag är det din 11 års-dag Jonathan. Vi tänder ljus och tänker på dig. Det är med sorg i hjärtat, vi saknar dig. Men vi minns vår solstråle och dina glada födelsedagar, då vi fick vara med dig.
Sänder värmande tankar och kramar till er, Birgitta, Örjan. Caroline och Oliver.
Sköt om varandra. Mormor & Morfar
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket!! KRAM
Margareta Margareta skrev den 9 september, 2010 kl. 18:57
Vill bara skicka lite styrka till er..tänker på er ofta, o tänker på vilket öde o mista ett barn!! En dag i taget, o man måste hoppas på att man ses en dag igen..Det är nog en mening med allt som sker! Jonathan behövdes någon annanstans. Kram
Svar från admin: Birgitta Nordström
Jag vet inte om jag kan se någon mening med allt som sker, men eftersom vi inte kan förändra det som har hänt så försöker vi göra något meningsfullt utav det i alla fall. Vi kommer absolut att träffa våra nära och kära på "andra sidan" igen. KRAM //Birgitta
Victoria Victoria från Timrå skrev den 4 september, 2010 kl. 12:27
Hej
Jag har ju aldrig fått äran att träffa Jonathan, men väl resten av familjen. Tycker du har gjort en sån fin blogg. Många tänkvärda ord. Sköt om er, kram!!
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket Victoria. KRAM//Birgitta
Moster Bitte Moster Bitte skrev den 3 september, 2010 kl. 22:20
5 långa år idag... 🙁
Sorgen är för evigt.
Den enda glädjen mitt i allt är att vi fick många härliga och goa minnen tillsammans med Jonathan. När jag tänker på honom blir jag glad i hjärtat över hur Jonte var som person. En stor glädjespridare i en liten kropp.
Vi Saknar Dig, alla!
Sänder dig en Go'KRAM till himlen.
En stor Kram till min syster och hela familjen. Vi tänker på er, och finns här...alltid
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för dina kramar min syster och vän! Är så skönt att veta att ni finns där för oss. KRAM
Pia Pia från Sörberge skrev den 3 september, 2010 kl. 21:34
Har aldrig träffat er men sänder er tankar denna dag...såg annonsen i tidningen. Satt med min lille son i knät och klickade in mig på eran fina minnessida. Kramade om honom lite extra när vi läst allt...
Vi går ofta och tänder ljus i minneslunden i Sörberge för min sons morfar/min pappa som dog 1999 vid 44 års ålder. Så nästa gång tänder vi för Jonathan med!
Det e väl så att sorgen bearbetas men saknaden försvinner aldrig...
Kramar
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för din omtanke Pia! Det känns som man kan hantera sorgen bättre nu än första tiden efter olyckan, men saknaden bara växer... KRAM //Birgitta
Carola & Johan Carola & Johan skrev den 3 september, 2010 kl. 21:18
Kramar till er Örjan & Birgitta m fam. Vi tänker på er, Jonathan och undrar varför varför..........
Saknar Jonathan idag och varje dag........
Svar från admin: Birgitta Nordström
Ja ibland blir saknade extra svår, speciellt dagar som denna. KRAM till er alla!
Mormor & morfar Mormor & morfar skrev den 3 september, 2010 kl. 20:54
Det är en tung dag för oss alla som saknar Jonathan. Vi tänder ljus och pratar om vår älskade solstråle, du hann glädja oss så mycket och vi minns många glada stunder tillsammans med dig och familjen. Vi ska alltid älska dig.
Sänder varma tankar och kramar till er alla.
Mormor och Morfar
Svar från admin: Birgitta Nordström
Man förstår inte att det har gått 5 år sedan vi fick krama om Jonathan. Helt ofattbart att hans liv skulle bli så kort, han som hade så mycket glädje att ge, tur att det finns så många som sprider hans minne vidare. KRAM till er!
Magnus & Stina Magnus & Stina skrev den 3 september, 2010 kl. 20:13
Sänder er en tanke.
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för omtanken!
Inga Inga skrev den 3 september, 2010 kl. 19:24
Tänker på er så jättemycket, blir bara så ledsen- man bara gråter.
Många varma kramar till er !
Svar från admin: Birgitta Nordström
Ibland behöver man få gråta för att det ska lätta lite. KRAM tillbaka till dig!
Carina & Micke Carina & Micke skrev den 3 september, 2010 kl. 19:20
Oj, det gör så ont i mig när jag tittar in på denna sida...blir så ledsen, men vi vill bara säga att vi tänker på er!
Varmaste kramar, era vänner Carina o Micke
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för att ni tittade in här och skrev en rad, men visst gör det ont!! KRAM till er!
Mikaela, kusin Mikaela, kusin skrev den 3 september, 2010 kl. 11:07
Att det har gått 5 år sedan olyckan inträffade. 5 år sedan jag sist fick krama om dig. Den sommaren glömmer jag aldrig, när vi sprang runt på eran tomt och hade vattenkrig och lekte med bubblor. Och när du skulle visa att du kunde hoppa ner från eran stora stengrill. Du var en våghalsig liten buse.

Sitter och lyssnar på Handens Fem Fingrar och Tears In Heaven. Det gör jag alltid denna dagen. Varje 3 september sedan du lämnade oss klär jag mig i enbart svart, för att visa att jag sörjer dig, älskade Jonathan.

Även fast du inte finns kvar här på jorden med oss, så kommer du alltid att leva kvar i våra hjärtan och minnet av dig kommer aldrig att dö ut.
Du är otroligt saknad och jag älskar dig, Jonathan Nordström. <3

Kramar till er alla, tänker på er och saknar er. <3
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Mikaela! Alltid lika roligt att läsa om de minnen som ni har av Jonathan och sommaren 2005 minns man speciellt eftersom det var den sista. KRAM till dig också!
Storkusinen Bea Storkusinen Bea skrev den 3 september, 2010 kl. 10:29
Kunde inte somna igår, bröt ihop totalt. Idag är igen rolig dag för någon av oss, men minnena ligger kvar och han sprider fortfarande glädje i våra hjärta.

Du är saknad Jonte <3

Kramar till er alla <3
Svar från admin: Birgitta Nordström
Precis som du säger så glädjer han oss fortfarande fast han inte finns med oss längre. Det är tur att vi har minnena kvar av solstrålen Jonathan. KRAM
Alexandra, kusin Alexandra, kusin skrev den 29 augusti, 2010 kl. 19:12
Jag tänker på dig Jonathan. Och jag saknar dig. Mer behöver jag inte säga 🙁 Vi alla älskar dig obeskrivligt mycket.. Du lever kvar i våra hjärtan för alltid.

Våran fina fina ängel..<3
Svar från admin: Birgitta Nordström
Ja, vi saknar honom så otroligt mycket allihopa. Sänder en KRAM till dig Alexandra!
Storkusinen Bea Storkusinen Bea skrev den 27 augusti, 2010 kl. 23:04
Sitter vid datorn och lyssnar på musik, lyssnar på samma låt om och om igen. Den handlar om vänskap, men den tar så hårt på mig... Tårarna bara började rinna.. va länge sedan jag fick släppa ut vad jag känner. Befinner mig omgiven av människor som aldrig visar vad de känner. Det är så svårt att visa vad man själv känner då. Oftast så går jag undan och sätter mig i skogen och bara låter allt rinna av mig.. Saknade gör så ont, men glädjen av alla minnen väger upp det och mer där till.. <3

älskar och saknar honom <3<3

Älskar och saknar er <3<3
kramar ifrån mig till er
Svar från admin: Birgitta Nordström
Det är viktigt att få släppa ut det man känner annars byggs det på hela tiden, tråkigt att du inte har någon att dela det med: Skogen är för mig också en bra plats att få släppa ut alla känslor, ibland är det skönt att dela men ibland vill jag även vara ensam. KRAM till dig Bea
Inga Inga skrev den 24 juni, 2010 kl. 22:21
Hej ! Tittar ofta in på eran sida o denna fina kille, ibland funderar man på hur någon kan orka detta, men det är som du säger; man får välja o försöka glädjas åt det som man har. Har själv en väldigt jobbig tillvaro med svårt handikappade barn. Ha en skön midsommar !
Svar från admin: Birgitta Nordström
Hej Inga! Innan man själv drabbas så säger nog de flesta; om jag mister ett barn så klarar jag det aldrig. Visst har man själv också funderat på hur man ska orka, men så mycket till val har man inte. Vi försöker så gott vi kan att leva för våra två andra barn och Jonathan kommer alltid att finnas med oss. Förstår att du har det tufft också, sänder dig en varm styrkekram!! KRAM// Birgitta
Carina Carina från Bergeforsen skrev den 12 juni, 2010 kl. 00:09
Hej söta Birgitta! Jag har ju aldrig riktigt tagit mig till mods att skriva något på denna sida även om jag har velat, men det gör så ont! Jag brukar gå in ibland och se om du har skrivit något, det känns bra att läsa hur du känner och mår. Nu sitter jag här igen och tårarna rinner oavbrutet och jag får en tung klump i bröstet och tänker på tiden ni går igenom och förstår inte hur ni klarar av det.

Jag vill bara säga att vi tänker så mycket på er och vi finns här om ni vill ha någon hjälp eller om ni vill prata. Han är så fin eran ängel Jonathan!
Många varma styrkekramar Carina
Svar från admin: Birgitta Nordström
Kära Carina! Tack för att du tog mod till dig för att skriva här, det värmer!! Ska jag vara ärlig så förstår jag inte riktigt själv hur vi klarar av det, men vi har ju inte så mycket val. Vi kan välja mellan att själva leva eller dö och vi har valt att försöka leva ett så bra liv som det bara går. Men det är ju inte så lätt alla dagar, men med familj och goda vänner som finns där för oss så gör vi så gott vi kan. KRAM till dig min vän!
Margareta Margareta skrev den 26 mars, 2010 kl. 22:52
Länge sen jag skrev..den bottenlösa sorgen..jag vet inte vad jag ska säga..jag lider så med er..!! Hoppas ni får all förståelse från er omgivning. Det är en stor sorg o mista ett barn, o det tar ett liv o förstå...ofta går det inte o förstå..man måste ta en dag i sänder..sakta kan man kanske gå vidare! Varma mjuka kramar till er i detta som aldrig någonsin går att förstå..
Kram Maggan
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Maggan för att du tittar in och skriver här ibland.
Sänder en kram tillbaka till dig! //Birgitta
Inga Inga skrev den 17 mars, 2010 kl. 20:33
Hej ! Har skrivit på denna sida tidigare, går ofta in o tittar på den lille charmören. Ofattbart att han inte finns. Man blir glad när man ser honom, men hjärtat skriker. Tiden läker inte några sår, bara lättare att hantera ärren. Tänk att ni har klarat det värsta man råka ut för, inget kan bli värre.
Kram och var rädd om er !
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket för ditt inlägg Inga! - Man blir glad när man ser honom, men hjärtat skriker - ja, precis så är det. Man ler samtidigt som tårarna rinner. Kram till dig! //Birgitta
Alexandra, Jonathans kusin Alexandra, Jonathans kusin skrev den 6 mars, 2010 kl. 13:34
Hej!
Jag sitter och läser lite på hemsidan och jag kan inte hålla mina tårar inne. Det är fortfarande lika jobbigt och saknaden är fortfarande lika stor. Såklart? Han var ju en helt underbar liten pojke.. Det finns en del saker som jag aldrig kommer att kunna förstå, och en av dom är hur världen kan vara så fruktansvärt orättvis!? Jag trodde aldrig att hejdå-kramen jag fick av Jonathan sommaren 2005 innan vi skulle tillbaka till Göteborg skulle bli den sista.. Men jag minns den än idag och på något sätt värmer den fortfarande. Den betyder så mycket.

Jag vill berätta om ett speciellt minne som jag har med Jonathan. Jag brukar ha svårt för att minnas saker i allmänhet, men detta kommer jag så väl ihåg. Vi var på en badanläggning nära er och hade med oss fika i en kylbox. Och Jonathan var så stolt över att han visste att om man vred hantaget på kylboxen åt ett håll så var den öppen, men om man vred över den till andra sidan så var den stängd. Han tyckte att det var så fashinerande så han ville visa och lära ut det till alla andra, mormor, morfar, mig, mikaela, mamma osv.. Och han gjorde det inte bara en gång, han gjorde det flera gånger i rad för att vara helt säkra på att vi alla förstod hur den fungerade :').

Sen kommer jag också ihåg hur han och hans kompis sprang runt med energin på max och lekte superman med handukarna som mantel. Mamma fick hela tiden knyta om Jonathans mantel för att den ramlade av så snabbt..

Jag glömmer aldrig den sommaren. Minnena är guld värda..

"Earth angel, the one I adore"
/ Earth Angel - Mr.Z

Kramar
- Alexandra
Svar från admin: Birgitta Nordström
Kära Alexandra! Tack snälla du för att delar med dig av dina minnen av och med Jonathan, det betyder jättemycket för mig!!! Även om jag vet att han inte är bortglömd, så kan det ibland kännas så när ingen pratar om honom...

Jag kommer också väl ihåg den sommaren när vi åkte iväg och badade. Men just det där med handtaget och manteln var roligt att höra - jag kan riktigt se honom framför mig när han och kompisen springer runt mellan filtarna. Samtidigt som man ler och tänker tillbaka på fina minnen så rinner tårarna ...

Sköt om dig! Många kramar från mig! //Birgitta
Birgitta J Birgitta J skrev den 8 januari, 2010 kl. 13:36
Hej!
Förr var julen en högtid jag alltid såg fram mot men sedan det hände med Carola är allt bara jobbigt men jag gör allt jag kan för dem jag har här.
Jag hoppas ni haft en så bra jul som möjligt, vi överlever alltid trots allt men det är ändå extra påtagligt den förlust vi fick. För mig blev det 6:e julen det är svårt att fatta hur tiden ändå går.
Jag önskar ett bra nytt 2010 för alla och särskilt för dem som mist, upp och nedgångarna av saknad de kommer alltid att finnas, små händelser, saker kommer alltid att få oss att att tappa fotfästet och gråta, vemodet, märtan och varför finns där alltid.
Jag önskar er en god fortsättning och sinnesro
En varm kram
Birgitta, Carolas mamma
Svar från admin: Birgitta Nordström
Hej Birgitta!! Julen är inget jag längtar till direkt, men jag tycker ändå att det har gått riktigt bra. Mycket beror nog på vår lille 2-åring som skänker mycket glädje i vårt liv igen. Sedan har det varit andra jobbiga saker som har hänt runt om i vår omgivning som berör och påverkar mig mer nu med den erfarenhet jag har. Jag önskar ett bra 2010 för dig och din familj. KRAM //B
Mormor & morfar Mormor & morfar skrev den 22 december, 2009 kl. 20:34
Nu är en tid där det pratas mycket om familjen och att ha tid att träffas. Det är en tung tid tid för de som mist sitt barn. Vi har tänt ljus för vårt barnbarn Jonathan, vi tänker på dig. Vi minns med glädje julen du tog emot tomten och studsade i soffan av glädje. Vi har så mycket att minnas, men vi saknar dig så otroligt mycket. Nu önskar vi att ni alla är rädda om varandra, vi vet vad vi har idag men inte i morgon. Vi tänker på er Birgitta, Örjan, Caroline och Oliver.
Kramar mormor & morfar
God Jul och Gott Nytt År!
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket för era värmande tankar på oss. Känns oerhört viktigt att vi har familj och vänner som stöttar oss när vi behöver, ni är så värdefulla. KRAM //B
Ann-Marlene (Benithas kompis) Ann-Marlene (Benithas kompis) från Timrå skrev den 22 december, 2009 kl. 09:10
Jag tänker på er.
Vill önskar er en så god jul och gott nytt år som möjligt.
många kramar Ann-Marlene
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket för hälsningen Ann-Marlene. Inget barn kan någonsin ersättas, men vi har i alla fall fått en till liten kille i vår familj som skänker glädje i våra liv. Men saknaden över Jonathan kommer för alltid att finnas med oss så länge vi lever. KRAM//Birgitta
Cecilia Fridberg, Adrians mamma Cecilia Fridberg, Adrians mamma skrev den 21 december, 2009 kl. 23:59
Det är första gången som jag är inne på Jonathans sida. Jag och Adde har tittat på alla foton tillsammans. Vi kommer ihåg dagistiden. Adrian undrar varför jag gråter hela tiden och det är svårt att förklara. Denna vackra ängel. Kram från Adde och mig. Vi tänker på Jonathan hela tiden.
Svar från admin: Birgitta Nordström
Hej Cecilia! Vad glad jag blir att Jonathan finns med i era tankar, det värmer verkligen när jag får höra/läsa det!!! Det är ofta jag funderar över vilka kompisar och vilka intressen som Jonathan skulle ha haft nu. Och jag är helt övertygad att han och Adrian skulle ha fortsatt att vara vänner. Sköt om dig och din familj! KRAM//Birgitta
Margareta Margareta skrev den 16 december, 2009 kl. 18:51
De allra varmaste tankar till er..tror det är den femte julen utan ett älskat barn! Hur går man vidare..hur orkar man? Jag tror en liten bit i taget, inte för mycket tänka framåt, utan orka dagen idag bara! Att klara dagen idag är stort nog! Jag hoppas alla i din omgivning förstår hur tungt o svårt det är o mista ett barn. Det är en livslång sorg..kan mildras efter många år men kommer alltid finnas!! Stor kram till dig o din familj/ Maggan
Svar från admin: Birgitta Nordström
Hej Maggan! Fick räkna efter på fingrarna själv hur många jular som har gått sedan vi miste Jonathan och det stämmer faktisk, fem jular utan vår solstråle. Det känns både som det gått lång och kort tid sedan vi förlorade vår son, men 5 år - hur är det möjligt att vi har klarat av att fortsätta leva utan ett av våra barn. Jag vet faktiskt inte, men vi försöker och kämpar på så mycket vi bara kan. Tack för att du tittar in här ibland, varm kram till dig Maggan. //Birgitta
Din vän Benitha Din vän Benitha skrev den 3 december, 2009 kl. 23:10
Det var ett tag sedan jag var ut på Jonathans sida. Men det är alltid lika jobbigt och jag gråter varje gång och tänker att man måste vara rädda om varandra och njuta av denna dag vi har idag. Vi har ju ingen aning om hur morgondagen ser ut. Han var så otroligt vacker i sina mörka drag efter dig Birgitta. Jag vet att Jonathan hade världens bästa familj!! Han hade ett tryggt, harmoniskt och kärleksfullt hem med underbara föräldrar och storasyster. Försök att tänka på det i din sorg. Jag vet att du kämpar precis varje dag, varje timme varje minut och sekund. Jag vill att du ska veta att jag alltid kommer att finnas vid din sida när du behöver mig.
Kram din vän Benitha
Svar från admin: Birgitta Nordström
Min kära vän! Tack så mycket för dina fina, värmande ord! Du är en underbar vän och jag är så otroligt glad att du finns. KRAM //B
Birgitta J Birgitta J skrev den 30 november, 2009 kl. 15:54
Läser i senaste inlägget du skrivit om sorgen det stämmer nog bra med att det tar många, många år att bli någorlunda lugn igen. Det har gått över 5 för mig och jag har ännu inte kommit till ro med det som hände och så är det för oss som mist ett barn. Händelsen det svåraste av allt dyker upp ständigt så kommer det troligen att förbli men man lär sig väl att handskas med den så småningom, som förr kan det ju aldrig bli, dom skulle bara veta hur hårt vi kämpar för att leva det liv som blev. Det går inte komma över bara att finna sig i det och göra så gott man kan, tårarna är aldrig långt borta.
Kram
Birgitta, Carolas mamma
Svar från admin: Birgitta Nordström
Hej Birgitta. Tyvärr har vi både den smärtsamma erfarenheten av att mista barn och ingen annan kan förstå vad vi går igenom, knappt jag förstår det själv ibland... Men vi kan inte fly från verkligheten utan försöker att varje dag, timme och minut att leva vidare i ett så bra liv som möjligt - utan ett av våra barn. Det är inte lätt, men vi gör så gott vi kan. Önskar dig en lugn och skön jul tillsammans med dina nära och kära. KRAM //Birgitta
Ann-Marlene, Benithas kompis Ann-Marlene, Benithas kompis från Timrå skrev den 12 oktober, 2009 kl. 19:22
Jag sitter med gråten i halsen och funderar över hur orättvist livet kan vara. Kan naturligtvis inte förstå eran smärta som finns, men försöker att förstå. Hur snabbt allt bara kan förändras och ryckas bort från livet och nuet det bästa man har, det finns inte ord över sorgen och saknade. känner en stor sorg med er.

Många kramar Ann-Marlene
Svar från admin: Birgitta Nordström
Hej Ann-marlene och tack för ditt inlägg. Jag tänkte senast idag på hur allt kan förändras på en sekund. Ena stunden så planerade vi kräfskivan vi skulle ha på kvällen och nästa stund ligger Jonathan orörlig på marken och jag ringer 112 och "förstår" på något sätt att vi kommer att mista vår son... Ta hand om varandra!
Kram//Birgitta
Kusinen Bea Kusinen Bea skrev den 2 oktober, 2009 kl. 18:33
Jag måste få berätta vad som skulle vara en konstig händelse för många, men som kändes skönt för mig. Från i slutet av augusti och en bra bit in på september hände en underlig sak. En dag när jag satt vid datorn så satte sig en fluga på min datorskärm och där satt den. Gick jag till köket, så var den där också. Så vart jag än gick i lägenheten så var den där t.o.m. när jag skulle sova. I flera dag var flugan med mig. Den gick på mig, men jag fick kämpa för att Charlie (hunden) inte skulle ta den. Jag kände mig lugn när flugan va vid mig. På något underligt sätt vet jag att jag inte var själv, vet av hela mitt hjärta att det va Jonte som var med mig. Flugan kom nämligen då jag satt och grät av saknaden efter honom. Vill bara säga tack Jonathan för att du fortfarande kan glädja mig med din närvaro! Älskar dig Jonte <3 /storkusinen
Svar från admin: Birgitta Nordström
Kära Bea! Tack för att du har skrivit här i gästboken igen. Jag tycker inte att det var något konstigt alls i det du berättar, jag känner som du. Jag har kanske inte haft så många flugor som har varit närgångna men däremot väldigt ofta fjärilar. Och om det känns bra för oss och vi kan känns tröst i att han finns med oss på det viset, så struntar jag i vad andra tycker. KRAM //Birgitta
Birgitta J Birgitta J skrev den 2 oktober, 2009 kl. 14:50
Hej!
Läser i Egna tankar mitt hjärta blöder för dig och din stora saknad, känslorna vid alla dessa svåra dagar är obeskrivliga och som du säger man söker sig till det som var och där minnen finns. Tänker på dig. Vi kommer aldrig glömma dem vi mist.
Stor kram
Birgitta, Carolas mamma
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Birgitta för att du tittar in här och skriver i gästboken. Du vet ju tyvärr själv av egen erfarenhet mycket om sorg, saknad och alla känslor som väller upp inom en när man har mist sitt barn. Även om varje sorg är unik så är det mycket som är gemensamt också. Vi kämpar på så gott vi kan. KRAM //Birgitta
Moster Bitte Moster Bitte skrev den 30 september, 2009 kl. 22:48
Till min syster Birgitta!
Vi skulle nu ha firat Jonathans 10-årsdag. Istället är verkligheten en helt annan. Fy vad livet är orättvist...
Jag såg bilden från hans grav. Vad fint ni har gjort vid hans gravplats. Jag tror han tittar ner då och då och ser sin älskade familj. Kände du en vindpust mot din kind? Det var nog en smekning från din äldste son. Jag VET att han är med oss alla kära, på enda sättet han kan. Jag känner det. Ibland i fjärilens kropp, ibland som en liten nyfiken fluga, ibland som skatan som hoppar på fönsterblecket och kikar in i fönstret. Det känns som att Jonathan är MED oss! Vi saknar dig, älskade lilla ängel.
Jag tänker på er, hela familjen och önskar jag kunde göra
mera för er, än bara finnas på sidan om.

En stor KRAM från din syster
Svar från admin: Birgitta Nordström
Kära syster och vän. Du ska veta att du är ett enormt stort stöd för mig, det är ovärderligt!! Det är det stödet som gör att jag trots allt håller mig "över ytan" och orkar se lite ljust på tillvaron igen. KRAM tillbaka till dig! //Birgitta
Mormor & morfar Mormor & morfar skrev den 29 september, 2009 kl. 10:44
Jonathan idag är det din 10 årsdag. Som 10 åring, har du blivit lång? Hur mycket väger du? Vad har du för intressen? Ja, det är frågor som man återkommer till och vi får aldrig något svar om hur du skulle ha sett ut idag om du fått leva med oss. Det är drygt 4 år sedan den olyckligaste dagen i vårt liv, när du lämnade oss. Vi minns det som igår men det känns så länge sedan vi träffades och fick krama om dig, du finns hos oss i alla fall. För ett tag sedan kom det en fjäril, lite väl närgången och inte det minsta rädd, satte sig på kärleksörten och såg ut att vinka, jag gick närmare men den satt kvar och jag kom på mig själv med att prata med "honom". (Du tyckte ju om fjärilar). Nu på hösten är stjärnhimlen något att titta på, när man tittar upp så är himlen så full av stjärnor som lyser och tittar man noga så är det en speciell stjärna som blinkar mot dig, det är Jonathanstjärnan och vi tackar för hälsningen från dig till oss alla som kände dig och saknar dig. Vi tänker nog lite olika men mig ger det lite tröst att tänka så här. Vi glömmer aldrig dig, älskar dig, saknar dig.
Vi tänker speciellt på er idag Birgitta. Örjan. Caroline och Oliver. Vi tänder ett ljus och är med er i tankarna. /Kramar
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket för att ni har skrivit här på Jonathans 10-årsdag. För även om vi aldrig kommer att få fira denna dag tillsammans med honom igen, så kommer det ALLTID att vara hans födelsedag. Så för mig känns det väldigt viktigt att denna dag inte bara paserar utan att den uppmärksammas på något sätt. Ja visst funderar man på hur han skulle ha sett ut, haft för fritidsintressen m.m. Det känns som om man kommer att ställa sig dessa frågor så länge man lever... KRAM tillbaka till er! Tack för att ni finns där för oss!! /Birgitta
Maria, Febe Maria, Febe skrev den 7 september, 2009 kl. 11:48
Hejsan!!
Tittar in på er fina sida om Jonathan.
Eftersom jag aldrig träffat Jonathan i livet så kändes det bra att få en liten bild av vem han var & fortfarande är.
En jättefin kille, som för evigt
kommer att vara älskad&saknad!!
Massor med styrkekramar till er.......
/maria
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för att du har skrivit här i gästboken Maria och för att du ville veta lite mer om vår underbara kille - det värmer!
Syrkekramar tillbaka till dig! Vi hörs och syns!
KRAM //B
Kicki Kicki skrev den 3 september, 2009 kl. 22:57
Hej!
Har tänkt så mycket på er idag och er underbara solstråle han var helt enkelt som ett solsken hela han. Tänkte på när Lars ringde er vet inte vem som svarade men Jonathan sa få jag prata också säger han vad vill du ha för pizza?? på sitt lilla egna sätt med glimten i ögat kan jag tänka som Lars och Örjan bruka skoja i telefon. Saknar honom så otrolig mycket kan fortfarande inte förstå att det är sant att man aldrig mer ska få träffa den underbara pojken. Jag vet att ni vet men säger det igen hoppas ni lutar er mot oss när ni behöver för vi finns alltid här för er. Storbjörnkram Kicki med familj
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för ditt stöd Kicki! Kommer också ihåg det där med pizzan... tur att vi har fina, roliga minnen tillsammans med Jonathan. Men visst önskar man att man hade fått fler minnen under hans skoltid, tonåren, vuxenliv m.m... KRAM//Birgitta
Janita Janita skrev den 3 september, 2009 kl. 22:51
Saknaden är enorm efter solstrålen Jonathan. 4 år av saknad! Han finns för alltid i mitt hjärta, en goare kille fick man leta efter. Denna dagen är tung, jobbig jaa hela september är numer en riktig "skitmånad"!
Tankarna på Jonte är aldrig långt borta, minns honom med glädje - när man tänker på alla klurigheter och spjuverblickar han gav. Men också med en enorm sorg - varför behövdes just han någon annanstans???
Tänker ofta på er och hur ofattbart det är att behöva gå igenom det ni gjort, tänker extra mycket på er idag!
Finns alltid här för er!
Kramar till er alla <3
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för dina värmande ord och tankar. 4 år - det känns som om det var igår olyckan hände, samtidigt som det känns som en evighet sedan vi fick hålla om och krama vår solstråle Jonathan!!! KRAM //Birgitta
Cissi Cissi skrev den 3 september, 2009 kl. 21:34
Hej på er, vet ni att det är första gången jag "vågar"gå in på den här sidan-det har känts alldeles för jobbigt att gå in och läsa om er underbara son. MEN jag har tänkt mkt på er o på Jonathan. Vår Nellie har ju börjat på noten nu och jag tänker på er varje gång vi går där på gården, jag tänker på honom när Nellie går balansgång på brädorna som jag tror att Örjan fixade. Jag minns Jonathans fina bruna ögon. Ögon som skulle få många tjejer på fall 😉 KRAM till er från mig.
Svar från admin: Birgitta Nordström
Hej Cissi och tack för att du "vågade" dig in på Jonathans minnessida och tack för dina tankar på Jonathan och oss. KRAM//Birgitta
Alexandra, Jonathans kusin Alexandra, Jonathans kusin skrev den 3 september, 2009 kl. 19:59
Hej <3 Jag har tänkt på er hela dagen och det har varit en riktigt jobbig dag i skolan med tusen frågor om vad det är med mig. Saken är den att det spelar ingen roll hur mycket man än beskriver hur jobbigt det är eller hur ont det gör för det finns ingen som förstår en till hundra procent om de inte går igenom samma sak själva. Men det är ändå skönt att ha tröst i sånna här lägen, även om det inte finns någon "medicin"som botar sorgen. Tanken på vad som hände denna dagen för exakt fyra år sen, och hur det hände får mig att bli galen. Jag bara gråter och gråter och gråter. Det tar inte slut och därför var det så jobbigt att vara i skolan. För man vill så gärna vara stark nog att kunna bita ihop... men det är svårt. När jag vet hur jobbit det är för lilla mig så kan jag inte föreställa mig hur jobbigt ni har det. Och jag beundrar er så mycket. Ni är så starka. Jag tänker på er, det vill jag att ni ska veta. <3
Hälsa Caroline och Oliver från deras storkusin. Jag saknar er alla. Pussar & Kramar från Alexandra
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Alexandra för att du tänker på oss! Förstår precis hur du menar med att andra inte förstår... tyvärr är det så att man måste ha varit med själv för att ha en liten aning om hur det är. Jag ska hälsa dina kusiner så mycket från dig! Ha det bra och sköt om dig! KRAM //Birgitta
Anna Anna skrev den 3 september, 2009 kl. 19:07
Hej!
Ser att det är 4 års dag idag, tänker ofta på er familj.
Jag jobbade på Älvstranden och träffade Jonathan en del och kom ihåg att han gillade dinosaurier mycket. Han hade verkligen glimten i ögat, en härlig kille!!
Kramar från mig!!!
Svar från admin: Birgitta Nordström
Hej Anna! Är det något som jag ibland oroar mig för så är det att Jonathan ska glömmas bort av andra... Så det betyder så oerhört mycket att du har skrivit ett inlägg här Anna! STORT TACK och KRAM till dig! /Birgitta
Erika Erika från Timrå skrev den 3 september, 2009 kl. 11:40
Hej!
Jag är kompis med AnnaLena och minns den dag hon berättade om olyckan, som igår. Såg via Carolas fbsida att det är en årsdag i dag och ville bara skriva en hälsning och skicka en kram!
Erika
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för kramen Erika. Det känns otroligt skönt att även få inlägg här på minnessidan av er som vi inte känner personligen. Det betyder jättemycket! KRAM //Birgitta
Storkusinen Bea, fotofreaken.dinstudio.se Storkusinen Bea, fotofreaken.dinstudio.se från Dalarna skrev den 3 september, 2009 kl. 00:38
Tror detta är första gången (om inte så andra gången) jag skriver i gästboken, men det är så svårt att veta vad man ska skriva... Satt nyss ute på balkongen och lyssnade på musik på mobilen och tänkte. Satt och tänkte på min älskade kusin, jag var hans äldsta kusin på vår sida. Umgicks inte lika mycket med honom som de andra, och det gör mig så ont i bröstet. Såg några små stjärnor på himlen, men det var inte dem som drog åt sig min uppmärksamhet.... Det va månen.. När jag såg månen så tänkte jag på Jonte, han syntes mer än de andra. Det strålade alltid om honom, såg framför mig hur han var månen som bara log mot mig. Kunde inte hålla tårarna tillbaka. Det gick inte bara. Det är extra jobbigt att jag är så långt bort ifrån alla dagar som denna, då det va exakt 4 år sedan han lämnade oss. Ville bara säga: "Jonte jag saknar dig!!! :'( Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta!"

Och till er andra, saknar och älskar er! Kommer snart och hälsar på. Många kramar till er <3
Svar från admin: Birgitta Nordström
Kära Bea, tusen tack för ditt inlägg. Du skriver så fint om Jonathan, mina tårar rinner också... KRAM från moster
Carola, Jonathans faster Carola, Jonathans faster skrev den 31 augusti, 2009 kl. 22:11
Saknar dig Jonathan. Tänker ofta på dig. Har så svårt att förstå att det snart är 4 år sedan den hemska dagen. Kramar till er Örjan och Birgitta som trots allt hemskt ändå klarar av vardagen. Vi finns här för er. Jag vill att ni ska veta det. Kram Kram
Svar från admin: Birgitta Nordström
Kram tillbaka till dig och din familj Carola.
Tack för att ni finns där för oss.
Angelica Angelica skrev den 6 augusti, 2009 kl. 09:26
Hej på er!
Vill bara tala om att jag tänker på er nu när hösten närmar sig.
Nova börjar i förskoleklassen nu om några veckor och är nog lika uppspelt över det som Jonathan var. Så otroligt tragiskt att han inte fick vara med om det mer än de två veckorna...:(((
Många kramar till er!!
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket Angelica för dina värmande ord. Jag vet att det är många som tänker på oss, men det är verkligen skönt att få höra/läsa det någon gång också. Vänliga ord kan ingen människa få för mycket av!! Ta hand om dig och familjen. Många kramar //Birgitta
Annica, Idas livsbok, passagen Annica, Idas livsbok, passagen skrev den 2 augusti, 2009 kl. 19:55
Ojojoj...vad fruktansvärt hemskt. Han är så fin, er lilla Jonathan. Tårarna kommer när man läser detta....
Hoppas ni funnit en väg att gå vidare.
Kram Annica
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Annica för att du har skrivit några rader här i gästboken, jag blir varm i hjärtat för varje nytt inlägg som kommer in. Visst är han fin vår Jonathan - världens goaste kille. Förstår inte varför de ska "gå över till andra sidan" först. Dessa fina, varma och snälla människor skulle ju verkligen behövas här på jorden. Kram //Birgitta
Nikki, http://www.cob.dinstudio.se Nikki, http://www.cob.dinstudio.se från Harads skrev den 13 juni, 2009 kl. 10:51
Hej
Har ägnat en lång stund på er fina minnessida...Tårarna faller och klumpen i magen tycks ha bosatt sig för evigt.
Är en kvinna som på nationaldagen - 09 förlorade mitt älskade lilla barnbarn Sebastian, han föddes 080814, och fick diagnosen Krabbes Sjukdom. Han tog sitt sista andetag, hans hjärta slog sitt sista slag, endast nio månader gammal...
Min värld har rasat samman , jag ser ingen mening , allt har tappat värdet, o det gör så ont ...
Besöker honom på bårhuset för att stjäla någon extra stund med detta underbara barn...Tänder ett ljus och ber vid hans minnesplats vid vår öppna spis - känner hans andetag och gråter...igen...Kommer det någonsin bli bättre...?
Tack för att jag fick tillbringa en stund på er sida och läsa tänkvärda sidor och vackra ord
Vila i frid
Kramar och Må väl till familj o vänner
Mvh
Nikki
Svar från admin: Birgitta Nordström
Kära Nikki, jag förstår att det gör ont och att allt känns meningslöst! Jag skulle vilja skriva några tröstande ord, men det finns tyvärr ingen tröst när ett barn dör. Det enda jag kan säga är att jag förstår din hopplöshet och berätta för dig att du inte är ensam.

Kommer det någonsin bli bättre...? Nja, det onda kommer att avta lite och kommer lite mera sällan efter ett tag, men sorgen efter våra älskade barn/barnbarn kommer vi att leva med resten av våra liv. Vi får försöka att lära oss att leva med saknaden och det tar lång tid och är inte alls lätt, jag hoppas att du får den hjälp och det stöd du behöver. Många kramar till dig och familjen!

Tack, för att du tittade in på Jonathans minnessida och skrev några rader här i gästboken. //Birgitta
Birgitta J Birgitta J skrev den 24 maj, 2009 kl. 00:28
Hej!
Vill bara sända en hälsning hoppas sommaren blir så bra det går och vädret bra. Vi kämpar alla vidare i denna berg o dalbana av känslostormar av saknad.
Kram
Birgitta J
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för din hälsning Birgitta. Jag hoppas att du också får en bra sommar och att du kan njuta av den tillsammans med nära och kära. KRAM //B
Tuija, Matias mamma www.t-eklund.se Tuija, Matias mamma www.t-eklund.se från Söderköping skrev den 14 april, 2009 kl. 08:54
Mina allra varmaste tankar, till er som blev kvar.
Det är så svårt att tvingas leva vidare utan sitt barn. Men som Olle Bergman säger: "Kärleken är starkare än döden!"
Tuija
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för att du skrivit här i gästboken. Ja visst är det svårt att leva vidare utan sitt barn, det vet ju du lika väl som jag. Vi kämpar på så gott vi kan med att orka med oss själva och finnas till för resten av familjen. Ja, Olle säger många kloka ord ; ). Många kramar till dig och din familj! //Birgitta
Margareta Margareta skrev den 11 april, 2009 kl. 17:38
Sänder varma tankar till dig o din familj i påsk! Har jag räknat rätt har din son varit saknad i 3.5 år. Vilken lång o svår tid..ofattbart är det. Kanske är det så att man ska inte förstå allt, o det är kanske en mening. Livet kan aldrig mer bli det samma, för det gör så oerhört ont o sakna ett älskat barn..! Om det någonsin går att komma över..jag vet inte!! Tiden kan kanske hjälpa lite. Jag tänker på dig ofta ofta!
Jag tänker på tänkvärda ord av T. Sjölin, som också mist ett barn. Han säger, "man kan stå ut med ganska så mycket-- bara man har någon o berätta det för". Jag tror det stämmer..
Många styrkekramar till dig/Maggan
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket för dina tankar och kramar!! Det går nog aldrig att "komma över", utan detta är något som vi måste lära oss att leva med så länge vi lever. Och visst är det oerhört viktigt att ha någon att prata med, någon som kan och vill lyssna. KRAM //Birgitta
Inga Inga från Sundsvall skrev den 2 april, 2009 kl. 20:59
Tittar nästan varje kväll på denna otroligt fina kille, kan bara inte se mig mätt på honom. Han har en utstrålning som ingen annan. Tårarna bara rinner... Hoppas det går bra för er, glömmer gör man ju aldrig och det är väl inte meningen heller, men hoppas ni kan se glädje i er vardag iaf. Tusen kramar
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tusen TACK för ditt inlägg Inga!! Det värmer gott i mitt hjärta när du beskriver min älskade son, det är som om jag skulle ha skrivit det själv. Visst finns det lite ljusglimtar i livet igen, tyvärr alltför sällan och kortvarigt. Men det går i alla fall längre mellan de gånger jag faller som djupast, så jag hoppas och tror att livsglädjen kommer tillbaka igen. Men det tar nog längre tid än vad många tror. Många kramar till dig! //Birgitta
Emma Emma från Sundsvall skrev den 7 mars, 2009 kl. 15:59
Brukar kika in ibland. Jonathan var en mycket söt liten pojke. Lycka till med allting ,tänker på er ibland fast jag inte känner er. Många styrkekramar
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Emma, styrkekramar kan man inte få för många av!! //Birgitta
Kockis, www.tankekastrullen.blogspot.com Kockis, www.tankekastrullen.blogspot.com från Stockholm skrev den 18 februari, 2009 kl. 15:50
Hej Jonathans fina familj.
Så vackert ni bevarar hans minne, han var en underbart fin liten pojk.

"Håll hjärtat varmt
där bor Jonathan"
Sköt om er Kramar Kockis
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för att du har tittat in på Jonathans minnessida och skrivit här i gästboken. Det värmer!!! Kram//Birgitta
Birgitta J Birgitta J från Timrå skrev den 13 februari, 2009 kl. 14:30
Hej Birgitta!
Tittar in på din fina sida. Känner din sorg och saknad och visst är det orätt både mot våra barn och oss att de inte får följa oss här, så mycket som vi och de inte får uppleva med oss, så mycket kvar att göra. Jag fick ändå behålla min dotter så mycket längre, men precis som du har jag många luckor när det gäller minnen men jag tror det så småningom kommer tillbaka fast lite i taget, hoppas jag i alla fall.
Jag vet du kämpar hårt men det är ändå inte lätt.
En stor kram
Birgitta, Carolas mamma
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket för ditt inlägg Birgitta. Ja, vi kämpar på så gott vi kan i våra nya liv utan våra barn, ett liv som vi inte själv har valt.
Många kramar till dig! //Birgitta
Mimmi /theos mamma Mimmi /theos mamma skrev den 8 februari, 2009 kl. 21:10
Jag har varit inne på eran sida om Jonathan flera gånger men inte skrivit något. Men för en stund sen skrev du i VSFB gästbok, det kändes som det var riktat till mig. Våran son Theo förlorade vi i en olycka. Han blev nästan 11 år.

Eran Jonathan har en glimt i ögat och det lyser av godhet om honom...en solstråle som ni beskriver honom.

Tänker på dig och eran familj, hoppas vi kan höras av via mail.
Kramar med värme!
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack så mycket för ditt inlägg Mimmi. Trots att man inte önskar att någon annan har behövt gå igenom samma sak som vi, så är det skönt att känna att man inte är ensam. Veta att det finns någon som förstår!! Många kramar till dig och din familj också som har mist eran Theo!! KRAM//Birgitta
Margareta Margareta skrev den 1 februari, 2009 kl. 17:34
Jag tänker på dig o din familj...Jonathan vilken underbar kille o vilken bottenlös sorg..varför blev det så..det undrar man. Kanske var det meningen..kanske var det så att det var förutbestämt..det vill jag tro!! Den finaste killen kanske behövdes på en annan plats...Åh vad jag tänker på er..mamma o pappa o familj..stora kramar Maggan
Svar från admin: Birgitta Nordström
Vissa stunder tänker jag också att han behövdes någon annanstans, men i nästa sekund tänker jag att han behövs här - vi behöver Jonathan!! Men livet och dess mening tror jag är för stort för att någon av oss ska kunna förstå. Vi försöker men det går inte, och det är säkert en mening med det också... KRAM//Birgitta
Jessica, en mamma Jessica, en mamma skrev den 29 januari, 2009 kl. 21:24
Jag vill bra säga att tårarna bara rinner när jag läser på er fina sida!
Kan inte tänka mig hur hemskt ni har det nu!!!!
Barn borde inte få försvinna från oss!!!
Ta hand om er!!!!
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för ditt inlägg Jessica! //Birgitta
Annika Annika skrev den 18 januari, 2009 kl. 22:04
Vill bara sända er en hälsning, det är så orättvist när barn inte får leva. Jag har också förlorat ett barn, vår dotter omkom i en olycka förra sommaren och blev endast 15 1/2 år. Det är så ofattbart när sådant händer.
Varma kramar från Annika
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för din hälsning Annika. Ja, det är verkligen orättvist att våra barn inte får växa upp och uppleva vuxenlivet med allt vad det innebär. Det känns både orättvist för deras skull och orättvist mot oss som är kvar här med smärtan, sorgen och saknaden. Hoppas att du får den hjälp och det stöd som du behöver. Många kramar till dig!! //Birgitta
Margareta, maggan_lindblom@hotmail.com Margareta, maggan_lindblom@hotmail.com skrev den 20 december, 2008 kl. 22:21
Jag tänker på er..tänker ofta..så ofattbart det blir när hela livet går sönder..hur kan man leva vidare med detta sår inom sig..?? Plötsligt är livet inte det samma, o man tänker på många saker. Jag vet själv att man tänker på livet...finns det en fortsättning..finns det något efter döden..Själva döden skapar så många tankar..man vill ju att det ska vara en fortsättning..o en mening med allt! Hoppas hoppas ni har några trygga axlar o luta er emot när dagen känns för svår..Många varma kramar o jag önskar er en fridfull jul, där ni ska ta en dag i sänder..!! Maggan
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack för att du skriver här på Jonathans minnessida. Ja, hur lever man vidare med detta sår inom sig. Det är något vi får kämpa med och försöka lära oss allt eftersom tiden går, men det är verkligen inte lätt. Jag är inte rädd för döden längre och tror definitivt att det finns en fortsättning efter livet här på jorden, annars känns allt meningslöst. //Birgitta
Mormor & morfar Mormor & morfar skrev den 4 december, 2007 kl. 11:47
Nu när snön kommit minns vi den skidåkande Jonathan, han var så otroligt duktig på att glida på skidorna. Det är inte så vanligt när man är barn. Både Caroline och Jonathan åkte skidtävling här på Bondsjö och det är med glädje vi minns deras utförsåkning med böjda knänoch spurtande mot mål. Vi minns och saknar den glada tiden med Jonathan.
Hej Alexandra. Du är duktig att beskriva
hur det känns, man känner igen både tankar och känslor och vi frågor oss också hur var det möjligt att det skulle sluta så illa, det är fortfarande overkligt sorgligt.
Var fanns skyddsängeln?
Kramar Mormor och Morfar
Benitha Benitha skrev den 29 november, 2007 kl. 20:40
Hejsan, är ute igen på Jonathans hemsida...
Han är ju så söt och så otroligt lik dig Birgitta.
Kram kram Benitha
Carola, Jonathans faster Carola, Jonathans faster skrev den 25 november, 2007 kl. 15:08
Vi var bort och tände ett ljus för dig i förrgår. Maja sa att hon saknade dig så himla mycket. Du var hennes "allra bästaste bästade kompis" sa hon. Tänker på dig ständigt Jonathan. Vi saknar dig....
Alexandra, Jonathans kusin Alexandra, Jonathans kusin skrev den 13 oktober, 2007 kl. 00:38
Jag ville bara säga att jag tänker på Jonathan hela tiden... jag kan inte sluta tänka på hur underbar han var ! den sista kramen jag fick av honom är fortfarande varm, men det känns jobbigt att aldrig kunna få hans goa kramar igen. Varför måste allt vara så orättvist jämt!? Jag har alltid tyckt synd om familjer som förlorat sina nära och kära, men jag har aldrig ens tänkt tanken på att det kunde hända min släkt&familj. När detta hände så kände jag att livet inte hade någon mening, och jag visste inte hur man skulle bära sig åt för att gå vidare.

Att vakna varje dag och vara glad och sprida glädje är inte alltid lätt när man tänker på att Jonathan kommer stanna i himelen och att man inte får träffa honom förrän man kommer dit själv och hälsar på honom. Att vara glad hela tiden fast folk runt om kring mig går och skämtar om döden. Ordet död har aldrig varit så skrämmande för mig innan detta hände.. Jag skämtar aldrig om det, men när andra runt mig gör det är jag gråtfärdig för att jag tänker på Jonathan.

Alla bär på en grov saknad och jag kan inte ens tänka mig in i eran position Birgitta och Örjan. Jag tycker att ni är jätte starka och går vidare efter något så tufft på ett otroligt bra sätt. Jag tycker hemsidan är så fin och alla bilder på Jonathan gör mig glad och ledsen på samma gång. En sån kille var värd måånga, många fler år på jorden än det han fick, men det vet ALLA ! Vill bara visa att jag bryr mig om Jonathan och att jag älskade och älskar honom jätte mycket ! Kan inte förstå varför, och när jag läser texten om olyckan så forsar tårarna ner för mina kinder, det skulle väl inte behöva leda till hans död!?!? ='''( Tänker på er och go' knulen Jonathan (L)

Många varma kramar från Alexandra <3

Svar:
Svar från admin: Birgitta Nordström
Tack Alexandra, det känns bra att läsa det du skriver här på hemsidan. Och det stämmer så väl det du skriver om när man tittar på bilder på Jonathan så blir man både ledsen och glad. Samma gäller när jag tittar på filmen om Jonathan, som jag gjorde idag, jag ler samtidigt som tårarna rinner utefter kinderna!! KRAM /B
Benitha Benitha skrev den 10 oktober, 2007 kl. 21:46
Hej på er, Birgitta, Örjan, Caroline och lille Oliver...
Jag går ut på Jonathans sida lite då och då.
Inte varje dag för det vill eller orkar jag inte för jag blir ju så ledsen varje gång. Då tänker jag att om JAG blir ledsen.. vad är inte ni...
Men jag vill bara säga att jag tänker på Er var och varannan dag och önskade att ni inte behövde genomleva detta varje dag, timme, minut eller sekund...Tänker på er, kram Benitha
Carola, Johan, Maja & Oscar Carola, Johan, Maja & Oscar skrev den 29 september, 2007 kl. 08:00
Idag tänds många ljus till minne av dig Jonathan. 8 år skulle du ha fyllt idag. Jag kommer ihåg när du en födelsedag fick spiderman dräkten och basebollshandsken av någon. Du tog på dig det och kom inspringande i vardagsrummet. Det såg helt otroligt roligt ut. Spiderman med en basebollshandske.
Vi saknar dig så mycket.
Många kramar till Örjan Birgitta Caroline och Oliver från oss.
Farmor & Farfar Farmor & Farfar skrev den 29 september, 2007 kl. 05:34
Idag skulle du ha fyllt 8 år undra vad du skulle önska dej. Men du var glad över alla paket. Kommer ihåg när du blev 4 år när jag fick för mej att du blev 5 trodde nästan i ett år att du var det innan mamma din sa att du var fyra. Jag tyckte du var så stor. Vi kommer å tänder ett ljus för dej idag. Vi saknar dej Jonte tänker på dej varje dag kramar från farmor farfar
Benitha din vän Benitha din vän skrev den 28 september, 2007 kl. 21:55
Vill bara säga att jag med min familj tänker på dig och din familj imorgon då det är Jonathans födelsedag.
Många kramar till ER!
Mormor & morfar Mormor & morfar skrev den 28 september, 2007 kl. 08:55
Så kommer det ännu en dag som känns tyngre ändå. I morgon är det din födelsedag Jonathan. Det är 8 år sedan och vi minns en liten mörkhårig kille som passade på att kissa på morfars byxor, när han lyfte upp dig.
Vi saknar dig och du finns med oss varje dag. Vi tänder ett ljus för dig och sänder mormorspussar och gokramar till vår ängel. Mormor & Morfar
Carola, Jonathans faster Carola, Jonathans faster skrev den 21 september, 2007 kl. 13:07
Igår så sa Maja att hon ofta drömmer om Jonathan. Jag frågade henne vad hon drömde då och då så sa hon att hon drömde att Jonathan levde och att han fick leva tills han blev äldre sa hon. Jag kramade om henne och sa önskade vi alla att det skulle vara.
Vi satt just här och pratade om onsdagarna när farmor och farfar hämtade Jonte på dagis och sen kom dom hit och hämtade Maja. Hon sprang ut och hann knappt säga hej då till oss....Jonathan satt och vinkade i bilen till oss. Vi saknar dig så mycket Jonathan.
Helena Helena skrev den 9 september, 2007 kl. 18:08
Vilken fin sida ni gjort till Jonathans minne! En väldigt söt liten kille!

Läste också att ni fått en liten son och vill gratulera er alla- tror att Jonathan är en stolt storebror i sin himmel 🙂

Kramar från//Helena
Margareta, maggan_inger@spray.se Margareta, maggan_inger@spray.se skrev den 6 september, 2007 kl. 21:38
Kära Jonathans mamma...Det vi skriver i gästboken är inget..jämfört vad ni tvingas gå igenom!! Det är svårt att förstå denna oerhörda sorg ni tvingas gå igenom..Jag önskar jag kunde vara axeln ni lutar er emot när livet är som svårast.. Ett varmt deltagande i er stora sorg// M
Marie Marie från Timrå skrev den 6 september, 2007 kl. 21:10
Vilken fin hemsida!
Känner varken er eller Jonathan, men åh vad ni berör!
Tårarna trillar å jag beundrar er som är så starka att göra nåt så fint till er son!
Skickar många varma tankar!!
Birgitta, Jonathans mamma Birgitta, Jonathans mamma från Bergeforsen skrev den 6 september, 2007 kl. 19:33
TACK alla ni som har skrivit här i gästboken. Även om jag vet att Jonathan inte är bortglömd så känns det skönt att läsa och höra det om och om igen. Även om tårarna rinner när jag läser era inlägg så är det inte det ni skriver som gör mig ledsen utan det faktum att JONATHAN ÄR DÖD OCH ALDRIG KOMMER TILLBAKA! Så fortsätt gärna att skriva och prata om Jonathan.
Stort tack och kram till er alla. /Birgitta
Inger, www.jimmylundgren.com Inger, www.jimmylundgren.com skrev den 5 september, 2007 kl. 21:38
Jättefin hemsida, svårt att uttrycka hur det känns, kanske konstigt, men det känns bra att få se alla korten på Jonathan.
Har haft det lite tungt ett tag nu. Åker bort nästa vecka, kommer tillbaka den 20, hör av mig.
Kramizar till er alla och en gång till, jättefint.
Margareta, maggan_inger@spray.se Margareta, maggan_inger@spray.se skrev den 5 september, 2007 kl. 18:29
Vilken fin minnessida, men vilken ofattbar bottenlös sorg...svårt att veta vad man ska säga..när det allra värsta har hänt!! Kanske är det en mening med att det skulle bli så här..jag tror han behövdes i himlen!!
Stora varma deltagande kramar/ M
Anna-Karin med ÄnglaLilly Anna-Karin med ÄnglaLilly skrev den 5 september, 2007 kl. 13:17
Vad ska jag skriva? Jag blir så ledsen när jag läser om er fine pojke, att han inte fick stanna hos er. Såg er minnesannons i tidningen och den var så fin.
Varje ord du har skrivit om Jonathan går rakt in i mitt hjärta. Jag har självt begravt ett barn, vår dotter Lilly dog i min mage i slutet på graviditeten och hon föddes den 17/10-05. Sorgen och saknaden är fruktansvärd och hålet i hjärtat blir aldrig lagat.
Många kramar till hela er familj. Jag tänder Lillys ljus för Jonathan ikväll.
/Anna-Karin
Lars, Alexander & Kicki Lars, Alexander & Kicki skrev den 5 september, 2007 kl. 12:28
Tänker på när Jonathan och Lars sparkar fotboll Jonte står i mål med sin guldfärgarde ljugbergs nr 9 tröja och ni skrattar och har skoj.
Alexander kan säga Jonte nu svårt med Jonathan än. Tänker ofta på hur kul du hade tyckt det varit med både Alexander och Oscar nu när dom börja blir lite större och hur dom hade sett upp till dig och du lärt dom ett och annat.
Saknaden finns med oss varje dag vi kommer alltid sakna dig Jonathan.
Du finns i våra minnen Jonathan
Linda Linda från Sundsvall skrev den 4 september, 2007 kl. 17:27
Jag känner inte er och hade inte heller hade förmånen att ha känt er son, jag vill bara säga att jag tycker att det är oerhört starkt gjort av er att göra en sån otroligt fin hemsida som minne till er lille kille.

Ni ger oss andra kraft att kämpa vidare och lär oss med denna sida att livet är ömtäligt och att man ska ta tillvara på varje sekund.

Jag tänker på er.

Mvh
Linda
Alexandra Kerttu, Henkes mamma (kompis från dagis) Alexandra Kerttu, Henkes mamma (kompis från dagis) skrev den 4 september, 2007 kl. 10:28
En fantastiskt fin sida om en fantastiskt fin pojke! Har tänkt så mycket på er.. Henke har inte glömt Jonathan, han kan ibland helt plötsligt börja prata om honom 🙂 Då blir jag alldeles varm i hjärtat, Jonathan lämnade verkligen spår i sina kompisars hjärtan.
Stora varma kramar till er!
från Alexandra, mamma till Henke
Marie Marie från Sörberge skrev den 3 september, 2007 kl. 21:11
Vilken vacker webbsida till Jonathans minne! Tillsammans med mina barn Linus 7 år och Nathalie 9 år har vi läst om Jonathan och tittat på de fina bilderna. Det är otroligt rörande och jag tänker på hur skört livet är. Jag tänker på er och Jonathan. Ibland cyklar vi till Jonathans grav. Mina barn Linus och Nathalie var dagiskompisar med Jonathan. På bilden när Jonathan firar sin femårs dag sitter Linus bredvid honom. När vi tittar på bilden där Jonathan bakar berättar Linus att han och Jonathan bakade tillsammans. Trots att de var små så lever minnet av Jonathan kvar tack vare denna fina sida. Tack för att ni delar med er av de fina minnena! Solen ler mot Jonathan och de träd som planterats till hans minne. Nathalie hälsar till Caroline. Med sol* /Marie
Pernilla, Dagiskompisen Daniels familj Pernilla, Dagiskompisen Daniels familj skrev den 3 september, 2007 kl. 20:47
Åh, vilken fin sida ni gjort till minnet av Jonathan. Jag tänker ofta på er och det fruktansvärda som skedde. När jag imorse såg minnesannonsen och denna länk kunde jag inte låta bli att besöka sidan. Har nu kikat igenom nästan allt och sitter här och gråter så det värker i kroppen. Jonathan var alltid en så glad och sprallig kille som dök upp här och där med sitt härliga leende när man kom för att hämta, lämna eller vara med Daniel på dagis. När jag för två år sedan hörde vad som hänt kunde jag inte tro att det var sant. Jag, liksom en annan skrivit här i Gästboken, kramade om Daniel både länge och väl flera gånger den dagen och kvällen. Jag kände också att jag ville göra något för er, som att skicka ett kort och/eller blommor, så jag samrådde med Marianne på dagis om detta och hon tyckte att det var en bra idé, men jag kom aldrig från tanke till handling då, därför vill jag i detta forum skicka en STOR kram nu istället. Tack för att ni delat med er av era känslor och minnen på den här sidan. Den är verkligen jättefin. / Kram från Pernilla med familj
Benitha Benitha skrev den 3 september, 2007 kl. 20:10
Idag har mina tankar varit hos er för att det är två år sedan ni miste er lilla kille Jonathan. Det finns inga ord att ge er i sorgen men jag vill säga att under hans korta liv så fick han bo hos en underbar familj som älskade honom över allt annat. Kram Benitha
Janita, Jonathans moster Janita, Jonathans moster skrev den 3 september, 2007 kl. 20:02
Två år av sorg, smärta och saknad av en underbart go' kille. Tänder ett ljus vid Jonathans kort och minns honom som den solstråle han alltid var. För alltid älskad, du har en STOR plats i våra hjärtan! <3 Tänker på er alla i familjen idag. Jobbigt att vara så långt borta, men finns här för er ändå! Kramar till er alla!
Elin, Sjuksköterska på akuten Elin, Sjuksköterska på akuten skrev den 3 september, 2007 kl. 19:50
Vilken fin sida! Jag vill bara att ni ska veta att jag ofta har tänkt på er, det var jag som tog hand om er i anhörigrummet på akuten den där fruktansvärda dagen.
Alexandra, Jonathans kusin Alexandra, Jonathans kusin skrev den 3 september, 2007 kl. 18:00
Först vill jag säga att hemsidan är mycket fin. Jag tänker på Jonathan varje dag och jag saknar honom obeskrivligt mycket. En av de jobbigaste sakerna för min del var att jag fick träffa honom så sällan =( , men de gångerna vi träffades kommer jag ihåg. Jag kommer aldrig glömma sommaren 2005 som var sista gången jag träffade honom. Jag, Caroline och Jonathan satt inne och gjorde pappersflygplan som vi sedan skulle testa utanför mormor och morfars hus. Vi spelade krocket och kubb också, vilket Jonathan var grymt duktig på ! Sen kommer jag ihåg vattenkriget och fotbollsspelandet på gräsmattan på eran trädgård. Jag minns också när vi gick ner till sjön och på vägen dit klättrade vi upp på en stoor grushög. När vi sedan kom fram till sjön så tappade Jonathan i sin sko i vattnet och fick gå barfota hem.. Jag har bara bra minnen från Jonathan och jag såg honom aldrig vara ledsen. Han var en sprallig och glad kille som var speciell. Jag skrev en uppsats, ett tal, om Jonathan innan jag gick ur nian. Det talet handlade om hur underbar och bra han var på alla sätt och alla minnen från sommaren 2005. Jag skrev hur svårt det har varit för oss alla att gå vidare och hur jobbigt det var på begravningen. Det var jobbigt att framföra det för klassen, men jag ville göra det för att dom ska få ett hum om vad saknad och sorg verkligen är. När mamma berättade för mig att Jonathan hade lämnat oss så trodde jag inte att hon menade allvar och jag trodde inte att hon pratade om våran Jonathan. När jag sedan insåg att det var så det var visste jag inte vad jag skulle ta mig till.. tårarna tog aldrig slut. Jag ville inte tro det och det vill jag inte nu heller. Jag hoppas fortfarande att jag lever i en mardröm som jag snart ska vakna ur.

Idag har det gått precis två år sen Jonathan lämnade oss och jag kan fortfarande inte tro det. Jag saknar Jonathan jättemycket och han var en underbart fin kille som finns kvar i allas hjärtan <3 / Kramar från Alexandra
Stina, Jojje, Hilda & SaraLee Stina, Jojje, Hilda & SaraLee skrev den 3 september, 2007 kl. 16:22
Det här är första gången jag är in på Jonathans hemsida. Vilken fin sida ni gjort! Vi tänker på er idag och minns Jonathan. Denne glade, sprallige och bruna lille kille. Kramar från oss
Katarina Katarina från Alnö skrev den 3 september, 2007 kl. 15:57
Såg er annons i Sundsvallstidning i dag och tänkte vilken underbart söt kille på kortet.
Ni hade skrivit dit er hemsida och tänkte att dit måste jag bara titta in för att få ett uns om hur det skulle kännas att mista ett barn , har själv 2 st barn.
Jag är själv ett ensambarn och miste min mamma för snart 4 år sedan , hon dog i cancer 57 år gammal.
Jag vet att man aldrig kan mäta i sorg men att se er leva vidare med den sorgen gör att man blir stärkt i hela kroppen och i själen.
Genast slår tanken mig att man skall vara glad för dom år man får med varandra för man vet aldrig när den lyckan tar slut.
Otroligt fina bilder ni har lagt ut och han är så söt som jag såg på er annons idag i tidningen.
Mina Tankar finns hos er denna dag.

Tittar säkert in fler gånger!!
Kramar Katarina
Farmor & Farfar Farmor & Farfar skrev den 3 september, 2007 kl. 10:30
Tänker på Jonathan 2 år av sorg och smärta, Tänder ett ljus för Jonathan idag. Vi saknar dej finns alltid med oss.
Catherine Catherine från Sundsbruk skrev den 3 september, 2007 kl. 09:39
Hej! Jag känner inte er ,men minns olyckan som igår. Har en son i er ålder och minns att jag kramade honom extra hårt på kvällen när han skulle sova! Det är vid sådana där händelser man känner som mest för sina barn. Eller då man tänker efter extra mycket om hur fort det kan vända. Från glädje för en kommande trevlig kräftskiva till chock och grundlös sorg. Känner så otroligt med er och kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig den smärta ni gått och går igenom.Kan bara ana den när jag läser er berättelse. Tårarna rinner och det värker i själen. Vad ska det då inte vara för er? Har en vän som miste sin dotter för 2 år sedan. Hon rekommenderar att läsa en bok som heter "Mellan 2 världar" Av en författare som heter Sylvia Brown. Den kanske oxå kan ge er lite tröstande tankar. 1000 styrkekramar till er modigt kämpande familj sänder jag till er idag.Kramar Catherine!
Carola, Johan, Maja & Oscar Carola, Johan, Maja & Oscar skrev den 3 september, 2007 kl. 09:07
2år av stor sorg och saknad.
Saknar dig Jonathan. Du finns alltid i våra hjärtan. Örjan; Birgitta m fam. vi finns alltid här för er. Tänker på er. Tänder ett ljus idag för Jonathan.
Mormor & morfar Mormor & morfar skrev den 3 september, 2007 kl. 07:33
Vi tänder ett ljus för dig idag Jonathan, det är 2 år sedan vi miste dig. Vi saknar dig så oändligt mycket.
Men vi minns många fina stunder som vi hade tillsammans Vi älskar dig.
Vi tänker också på familjen denna sorgliga dag,
Mormor och morfar
Ulrika, Sputte, Emil & Markus Ulrika, Sputte, Emil & Markus skrev den 2 september, 2007 kl. 23:05
Vi pratade om Jonathan då vi åt middag och berättade för barnen att det snart har gått två år sedan vi såg honom.
Ett av de starkaste minnen som vi har, är badpojken Jonathan. Om jag blundar kan jag riktigt se honom smyga omkring i vattnet alldeles pepparkaksbrun, med håven i högsta hugg på jakt efter småfisk. Rätt som det är kommer han springande, ivrig att få visa sin fångst! Emil har flera glada minnen, som tex då han och Jonathan stod överlyckliga i ösregnet (nästan) och åt sockervadd, då vi var i Furuvik. Eller då han, Caroline, Jonathan och Markus hittade jättesniglarna som fanns överallt. Ett annat minne är då Jonathan var en jättebussig kompis och lånade ut sin nya fyrhjuling till en överlycklig Emil. Ni finns i våra tankar.
Om ni vill kan vi gå tillsammans till graven och tända ett ljus imorgon kväll. Har all förståelse om ni vill vara själva. Kramar från oss!
Mormor & morfar Mormor & morfar skrev den 23 augusti, 2007 kl. 08:39
Idag fyller morfar år och vi minns Jonathan när han står framför oss och säger "ett fyrfaldig leve för morfar".
Han ser både glad och blyg ut, sedan hänger både han och Caroline över morfar och vill gärna vara med och öppna paket.
Det är glada minnen för oss men vi saknar dig så mycket Jonathan. Vi önskar att du fått vara med oss längre.
Vi älskar dig.
Mormor & Morfar
Vulle Vulle från Varberg skrev den 22 augusti, 2007 kl. 17:53
Vila i frid Jonathan! Du va en söt pojke, ung! Döden finns för alla åldrar och för allt liv, vi kan inte göra mycket åt saken. Beklagar sorgen ! =/ *ros*
Farmor & Farfar Farmor & Farfar skrev den 22 augusti, 2007 kl. 17:20
Fin HEMSIDA tänker ofta på dig. När vi hämtar Jonte på dagis kom han jämt med jackan öppen och sa nu kommer fladdermusen .Jag blir glad när jag tänker på det. Ock när han åker på gräsklipparen i barnstolen. Han var en glad filur. Saknar dej. Älskar dig finns i våra hjärtan för evigt.
Mormor & morfar Mormor & morfar skrev den 2 augusti, 2007 kl. 22:50
Det är en väldigt fin hemsida ni gjort, så mycket tid och arbete ni lagt ner. Vi är imponerad, vilken styrka.
Vi har läst, tittat på bilder och minns.......
Det är ju en sådan ofattbar sorg att inte Jonathan skulle få leva och växa upp med oss. Men vi är tacksam att han fick växa upp i en familj som älskade honom. Ni är bra föräldrar Birgitta och Örjan, både Caroline och Jonathan har fått uppleva så mycket och Jonathan fick vara glad och lycklig under sitt korta liv.
Hjärtat gråter men man kan inte låta bli att le när man tänker på Jonathan, han var en stor glädjespridare så liten han var. När vi var på torpet såg vi en fjäril, då såg vi Jonathan framför oss.
Han springer runt med fjärilshåven och jagar fjärilar, skrattar och har roligt.
Du var vår solstråle. Vi minns dig med glädje men saknar dig så mycket. Vi älskar dig. Mormor & morfar
Mikaela, Jonathans kusin Mikaela, Jonathans kusin skrev den 17 juli, 2007 kl. 23:09
Vilken fin sida du har gjort! tårarna slutar inte rinna nerför kinden.. kommer aldrig glömma den sommaren 2005, när vi sprang runt på gräsmattan och sköt med vattenpistoler och sprang och gömde oss bakom buskarna och växthuset.. och när Caroline och Jonathan var dina hundar o åt upp såpbubblorna som du blåste ut till dom, eller när vi var och badade och jonathan hade med sig sin kompis och de lekte superman och Jonathans "kappa" (hans handduk) åkte av hela tiden, och han grävde med händerna i sina badbyxor hela tiden.. kommer ihåg också när han skulle visa oss runt i det nya huset då, och han skulle visa att han kunde klättra upp på väggen vid hans rum och toaletten, han blev skitglad när han klarade det.. sen så skulle Jonte och Caroline visa oss all hästarna och jonathan berättade va alla hette.. han var alltid glad när vi träffade honom, glad och sprallig.. saknar honom så mkt.. lilla Jonte, våran solstråle! Du är Älskad och saknad för alltid....
Benitha Benitha skrev den 12 juli, 2007 kl. 01:57
Birgitta min bästa vän! Vilken fin sida du gjort om Jonathan! Den är helt fantastisk där man känner genom bilderna och dina berättelser vem Jonathan var.
Jag bara gråter och gråter....
Jag känner så mycket för er, både dig Örjan och Caroline. Jag finns alltid här för dig och du vet att jag är din vän och du kan alltid vända dig till mig när du vill!
Många kramar din vän Benitha
Carola, Jonathans faster Carola, Jonathans faster skrev den 10 juli, 2007 kl. 22:34
Vilken fin sida i minne av Jonte. Läser och gråter. Tittar på bilder och saknar Jonathan så fruktansvärt mycket. Det är så oförståeligt när man ser bilder på honom och sen vet att han är inte fick leva längre.....
Han var verkligen en glädjespridare. Sprallig och glad. När jag blundar och tänker på dig Jonathan så ser jag ett leende. För du var oftast så glad.
Din lillkusin Maja äter fortfarande pannkakor som du gjorde...rullar dem och äter med händerna. Hon säger det oftast när hon äter det annars så brukar vi säga det. Nu har Oscar oxå börjat med det.
Vi saknar dig så mycket och vi tänker på dig. Du finns med oss. För alltid.....
Lars & Kicki Lars & Kicki skrev den 8 juli, 2007 kl. 21:06
Jättefin sida! Tårarna bara forsar ner för kinderna men så dyker lilla påskkärringen upp och man kan inte låta bli och le... tittar på bilderna och minns hans underbara personlighet så fylld med humor, glädje och nyfikenhet. Lars var din bästis sa du och vad vi skrattade åt det. Jag minns när jag kom in i familjen så varje gång vi skulle äta uppe i Mjällå så skulle du sitta bredvid mig du var bara 1,6 år och gud så söt du var.
Önskar att Alexander fått lära känna dig så du kunde ha lärt honom en massa saker tex vad man ska svara i telefon (ska du ha pizza eller??) just den gången var så rolig för Lars hade redan pratat en stund med Örjan så sa du får jag låna telefon och så sa du
-ska du ha pizza eller?? och så fick du oss att skratta du var verkligen en glädjespridare!!
Vi saknar dig så mycket!!!
Vi älskar dig nu och för alltid. Önskar bara att du var här med oss.
Bitte, Jonathans moster Bitte, Jonathans moster skrev den 8 juli, 2007 kl. 19:07
Vilken fin sida! Sitter med en stor klump i halsen, för det känns som tårarna har tagit slut...
Men jag skulle vilja vara nära just nu och kunna ge er en varm tröstande kram (vad nu det hjälper), inte sitta 80 mil ifrån er.
På något konstigt vis blir jag samtidigt glad när jag ser kort på Jonathan, för att ha fått lära känna honom, få hårda goa kramar av honom. Han spred alltid sådan glädje, en smittsam glädje i allt han gjorde. Han såg upp till sin stora pojkkusin, Mattias. Ett av alla minnen: Han var med och snickrade och fick åka med i Mattias lådbil. Jonte var nog 3-4 år vid det tillfället. Hans ögon tindrade över att få vara med och när Mattias busade och "brottades" med honom. Aldrig hörde jag att han var för liten, eller jobbig trots att det skilde 10 år på kusinerna. Jonathan var omtyckt och älskad av alla! Han var en riktig go'knul och VI SAKNAR HONOM! Alla hans kusiner, moster och morbror. Du saknas för alltid...
Birgitta Birgitta från Timrå skrev den 8 juli, 2007 kl. 18:08
Hej
Här sitter jag och läser och tittar på dina fina bilder och tårarna strömmar hela tiden så väl jag känner igen hur det var när jag miste min dotter. Så fel så fel det blev.
Men du som jag och andra föräldrar som mist barn vi kämpar vidare trots all. Smärtan, längtan, saknaden den är för alltid där i våra hjärtan och vi måste leva med den fast vi inte vet hur alla gånger. Du har rätt vi blir mer lessna om ingen nämner våra barn, för de finns i de minnen vi har.

Ni har en så fin sida. Vi hörs
och syns.

PS Jag undrar om jag är den första som skriver här
STOR kram
Birgitta, Carolas mamma